VEM KAN STOPPA MIG NÄR JAG RULLAR FRAM

JAG HAR EN CYKEL! DEN RULLAR OCH ÄR LYCKLIG OCH RÖD.

(eller så är det en omskrivning för att jag diggar läget och rullar fram i min röda jacka och mitt lite för stora leende. läs: ett leende där tänderna syns. vem vet?)

jag kan visst få tummen ur. det tar sju månader bara. och en cykelaffär på hörnet. bästa med att betala med kort på det där stället var att den snygge cykelsnubben i kassan (ja, jag faller för oljiga händer) utbrister "hur uttalar du ditt efternamn?" och jag säger det och min spontankommentar efter det är "INGA FOTBOLLSFRU-EFTERNAMN HÄR INTE, HÖHÖ". kul att jag kan vara både spontan. och cool. allt i ett. ehm.