löv

så det är en helg där jag spenderat större delen av tiden i min 1,20-säng. jag klagar inte men tittar ut och konstaterar att när den här sjukdomen gett sig kommer jag att återerövra mitt malmö. på nåt sätt.

det är en lördag då jag bryter ihop och ringer mamma efter att ha hittat mjölbaggar i skafferiet (igen) och jag river ut allt och jag slänger allt mjöl bara för att hitta larver i kaffefiltren och jag slänger allt. suckar. stänger skafferiet. och däckar i min säng i tio timmar till. jag hittar en bönsyrsa och jag nästan kvider i telefonen att hon ska komma nu och att hon ska ta med sig min kattskatt och att jag saknar henne och katten och att ingenting känns särskilt bra.

och det är en söndag där jag limmar mina hörlurar och konstaterar att jag faktiskt släpper taget litegrann. jag jagar efter känslan och jag har trampat runt i dekadens och jag jagar min egen svans. hela trädet vill jag såga ned.

så jag cyklar ut i kvällningen, inga händer på styret. mot solnedgången. hittar en skogsstig med fyrtiotusen gula löv som möter mig som en symfoni.

det var nittio minuter för sent.