det kanske kommer en förändring det ska komma en förändring

frånvaron av höstdepp är eklektisk. jag har inte ett uns hat i kroppen. jag får reda på att en av mina arbetskamrater är sverigedemokrat och jag blir inte ens arg. jag cyklar upp min cykel på glaskross och hyttar lite pansjo-style på mig själv men parkerar och orkar inte oja mig. det frasar när jag glider genom malmölöven. hela slottsparken är en fuktig, gul fläck på min näthinna. det är så typiskt att jag älskar hösten, alla jag känner blir emotionella vrak och s skriver att jag är "en av alla jobbiga bitar i hans liv". jag orkar inte lipa så jag övar skalor och vibrato. stråkhållning. dubbelgrepp.