jag dricker varm choklad i mitt vardagsrum. det flyger in djur genom mitt fönster hela tiden. nyckelpigor, getingar, malar. bara flyger och flyger. häromnatten flög en fiskmås under fönstret som stod vidöppet, alltså inte in, utan bara förbi. jag stod med ryggen till och hällde vatten i ett glas. jag kände vinddraget. det kanske var inbillning. jag plockar ut kakaon ur skafferiet och på burklocket sitter en liten mal och plirar mot mig. jag flippar. börjar riva ut mjölet, havregrynen, sockret. tänker på mjölbaggar, tänker meningen all mat är förorenad, tänker till och med meningen i kursiv stil. tänker att kakaon kommer att krasa av insektsben. men jag hittar inga fler. bara den där lilla ensamma och jag krossar den mot insidan handen och kvar finns bara mjöl.
igår tänkte jag på mycket men bland annat kom tanken till mig som ett brev på posten. "måste ut ur min lägenhet fast jag inte tvättat klart eller nåt". så jag gick ett varv runt stranden. när jag nästan är hemma snubblar jag över sara och hennes vän julia. de har så varma ögon, omfamnande samtalsämnen och jag häller sand över fötterna och vi pratar och hon berättar och jag berättar och solen går ned och jag är lite frusen så vi kramas hejdå och jag har sand överallt men hjärtat är till brädden fyllt av något. och jag stampar in i tvättstugan och tänker mig att jag lämnar små hjärtan av sand efter mig där jag går.
nej, nu lägger jag ned det här innan tonartshöjningen närmar sig. auf wiedersehen.
Into the void
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar