flyr och fäktar illa

det är flyttfåglarnas dekadenta dans. några kommer närmare. de flesta flyttar långt iväg. jag trodde, kanske naivt, att alla ville bo i malmö. staden med det fetaste hänget, debban i mitt hjärta och drösar med bra band som spelar hela tiden. men icke! men vill man inte bo här är man kanske inget att ha. det visar åtminstone på brist på gott omdöme.

jag fryser som ett as och är bakis som ett djur. jag jobbade över igår, hade värsta uppstyrda mötet med chefen och kände mig som en outnyttjad lagerslav för första gången på väldigt länge. sen hann jag med en buss och det är kaos i stan (någon kallade det festival) och jag hittar nän och vi hamnar självfallet på debban. jag var fin. flätat svart midjeskärp, gråa skjortan jag gillar, långa örhängen. rouge!

en brud hoppar upp framför mig när vi shakar som bäst och hon skriker i mitt öra att jag är så jävla snygg och att klänningen är så jävla het och att hon bara ville säga det och att hon, hör och häpna, även blir "kåt bara av att titta på mig". läckert. och lite obehagligt. inte så att jag inte tycker att man ska försöka tänka bort dem runtomkring men det blir lite jobbigt att gå från att fuldansa vilt till att hejda sig i hela sitt väsen över att inte verka konstig för att man fortfarande vill kunna vara het. det är en fin balansgång och jag är så ovan. jag tror jag undviker hångel ett par gånger, nån brud jag går på handikapptoan med står väldigt nära och luktar typ jordgubbslypsyl. och den här andra bruden då med det exalterade budskapet. underligt nog hånglar jag inte med nån av dem.

däckade sen framåt småtimmarnahemma hos A:s kompis, framför futurama, och tur är väl det, för jag hade inte pallat trippa hem i klackar. vi äter frulle och nån spelar sina samplade beats. jag tar en cigg på balkongen. regnet öser ned. jag har trasiga strumpbyxor. folk tittar lite snett. jag tar bussen och undersöker mitt eget ansikte i den runda spegeln vid den bakersta bussdörren. jo säger att jag har nåt "speciellt" och dessa människor kommer ur ingenstans och översköljer mig med fina kommentarer. men som jag skrev förut är jag inte beredd på det och tittar därför lite nyfiket på min spegelbild. är det något som hänt, och isåfall vad?

ser hisskillen igen på debban, men möter inte hans blick den här gången. jag har tröttnat på folks spel och folk som inte svarar på sms och folk som vill så mycket med ens luggslitna hjärta och jag är värd mer än så och jag pallar inte. jag har nog med issues som det är. ironiskt nog trampar jag ju också på hjärtan, fast i strumplästen, och sms-bråkar fast jag krossar mitt eget hjärta i farten där jag gråter i lurar och snubblar på orden.

jag knarkar knäckebröd. smulorna på bordet får mig att känna att det är bebott. jag behöver min katt, misstänker jag. over and out!