vampyrbett, soldyrkan och de goda intentionerna

förklara dig sol, sjunger en av mina vänner i en av sina låtar. vi ligger på takterrassen, lyssnar på reggae och känner sommarsolen steka in i sommarsjälen hela söndagen. det är nåt särskilt med att somna i solen i goda vänners lag, äta nybakt bröd och känna hur minnena etsas fast i hjärtat. leendet fastnar och man kurar ihop sig. gör lite extra plats. både fysiskt men också mentalt. det finns alltid plats för alla. eller snarare: jag gör nu plats för vännerna.

min finaste vackraste johanna, senast skådad i ett alldeles för rött rum ovanför empanaderían på calle cumming (som eli alltid anmärkte på, att chilenarna sa [kámin'] och inte [ko:min'] och att han tänkte på sex när han gick på den gatan), är i de skånska krokarna och vi har hunnit uppdatera varandra och jag har hunnit ynka mig lite och hon har gett mig en större överskådlig bild över vem hon är. och kanske även vem jag är.

de softa arbetskamraterna kom hit på lördagskvällen, det dracks lite vin och sen ballade allt ur. det kan ha varit de grymt osofta snubbarna som var här eller att... nä, det var nog bara på grund av dem som jag blev sjukt opepp. dagens sociala skola: kom inte hem till någon och hacka på att de har "den billiga varianten av spotify". klaga inte på att det inte finns rena glas. och det absolut sista du ska göra är att hacka på värdens humor. jag blev jätteledsen och ställde mig och diskade i min randiga kreation till klänning. sen gick vi ut och jag fick råsocker av en snubbe ("för att du är söt som socker"). nån sa, liksom i förbigående, att jag var cool! och en tredje var riktigt, riktigt slemmig och riktigt, riktigt på. men sen när vi stod utanför debaser på lördagnatten såg vi hur han (den läskige snubben) riktigt ordentligt halvtreraggade på folk och sedan stövlade (nja, raglade) hemåt. själv. moahaha!

jag lever på det där sockret. för när jag stod på debasers dansgolv och jo försvann för femtielfte gången och lämnade mig ensam i varggropen, så visste jag exakt hur jag skulle hantera situationen. jag mest dansade. hittade folk som dansade snyggt och gjorde mitt bästa för att undvika den läskige snubben. jag kunde stänga av och bara dansa. ja just det! precis innan jo gick så hoppade hon upp i min famn och bet mig i nacken. hur lyckas man med det?

så när stället sen stängde så tumlade jag in på jalla! jalla! och köpte mitt livs godaste falafel och en kebab med halloumi till johanna, så satt vi min säng och fyllesmaskade när jag kom hem framåt morgonkvisten. fatta vilken jobbig människa jag är. fast med goda intentioner.