om vi tar det hela från början: jag och jo var ute förra helgen och pratade sen livligt* om det på jobbet och råkar av någon anledning få med oss hela jobbet ut den här helgen. från lite häng i parken där nån spöar nån i kubb och det självklart spöregnar en snabbis till att polacken får se hur skåpet ska stå när jo visar honom hur matjessill ska ätas. när vi fryser drar vi till en lägenhet på kronprinsen, där vi fastnar ett tag, men alla vägar leder ju till möllan, och lyckas sen tappa bort alla på vägen. nån kommenterar mig på helt fel sätt ("du gör dig svagare än du är, va?") och jag försöker svara utan att vara äppelkäck. lyckas lite halvdant. blir bjuden på inträdet, protesterar lite halvengagerat, blir uppraggad av en salsasnubbe (åh nej! åh nej!), twisten sitter där den ska. snubblar tillslut hem till kocken (åh nej! åh nej!) där jag även vaknar imorse (åh nej! åh nej!) och han är lack över att jag dissat honom. passionerad ilska liksom! haha. jag kommer på mig själv med att tänka att det är bra bloggin' material. jag har inga skrupler. nej, men, på vägen konstaterar jag att jag vägrar ha dåligt samvete över att jag inte hört av mig och han går med på att det inte spelar nån roll så länge som vi ses. jag får dåligt samvete. någon. skjut mig.
* we're fond of lively conversation
nejnej, inte kocken!
SvaraRaderadet värsta är att jag inte skäms. jag mest bara ångrar mig.
SvaraRadera