självklart!

solen smäller verkligen till, där jag sitter på tomas tak och försöker komma fram till vad han missat, vad som hänt. men solen har mig fortfarande i sitt grepp och jag yrar om kockar och fablässer. tomas ler till svar.

ja, jag träffade kocken i fredags. idag var jag på ungdomsmottagningen och tog ett piller. det var opepp. barnmorskan var dessutom sjukt oproffsig och gav mig The Talk om preventivmedel. jag har hört det förut. jag är inte femton år. men det finns kanske inget att säga till sitt försvar när man väl sitter där, naken, blottlagd, you name it. så jag sväljer snacket, jag sväljer pillret. säger tack och hej.

det är inte det att han får mig att känna något. tvärtom. jag känner så mycket starkare för alla mina vänner och min familj och jag lipar när jag hör bästa vännens röst i andra änden luren när jag avslöjar faktum. att jag behöver stanna här i malmö. att jag vill det. tvärtom så tycker jag det är skönt när vi inte bestämmer nåt, när vår träff rinner ut i sanden och istället fastnar vi i en finsk, långsam film med så sjukt träffsäkra moments att fnisset också fastnar i halsen. jag behöver inga underliga kk:s, jag behöver bara fina, fina, fina, fina vänner som varit borta alldeles för länge och som nu halkar in i livet igen som om det vore självklart. det är klart det är självklart.