fevah

jag har slutat vara rädd. jag går hem om kvällen utan att reflektera över potentiella mördare och våldtäktsmän, jag hanterar hotfulla snubbar som att de inte vet vad de snackar om, jag skämtar bort fina kommentarer eftersom de inte når in. jag bygger inga murar men jag har bara en repstege kopplad till bröstet och för att få komma in måste man anstränga sig.

det är nån snubbe på debaser som utbrister att han ångrar sin förlovning. jag frågar varför och det visar sig att det handlar om att han lärt känna mig. jag ler åt komplimangen. men när han ber om mitt nummer skrattar jag bara. folk är ju knäppa i huvudet.

sen skulle jag och nän dansa men nån brud hånglar upp oss samtidigt. sen blir jag kallad "förtappad ungdom" utanför kb av mackan sekunderna innan han snor en cykel. vem är det som är förtappad då? feberyran slår sina klor i pannan. orden stockar sig i halsen tillsammans med juicen som rinner i hackiga stötar. huvudet snurrar. adjö.