reklamavbrott

beatet ligger så tungt i kroppen, det tvingar mig att dansa. jag är den ofrivilliga danserskan. klockan är två, kanske tre, på morgonen. vem räknar? det slamrar till, hjärtat trycker på play av sig självt. jag trycker på paus.

det vibrerar i rummet.

spegeln trillar framåt när jag tittar in i den.

jag får en känsla av att väggarna flyttat på sig.

hur ska jag förklara en känsla av att det här är något nytt? jag skrapar på ytan av vad jag en gång var, jag bottnar i något mjukt, jag suddar ut alla mina gränser. det här gör mig orolig, sjukt diffus men också stark.

och så fort som jag skrivit det känner jag hur tusentals starka kvinnor innan mig, i mitt blod, förkunnar att Ensam Är Stark Men Starkast Är Vi Två. vilka två? frågar jag. alla två, svarar dem.

han ler. hjärtat trycker på play. jag ger mig.