en reflektion över min krav- och rättvisemärkta frukost

när jag flyttade hemifrån var jag SÅ manisk när det gällde att att ha ekologiska varor i kylskåpet och hans min när jag la ned ännu en rättvisemärkt produkt i kundkorgen och hans förmaningar. men åh, camila, nu måste vi ju kompensera det här på nåt sätt och hur jag inte kunde förstå vad han menade. pengar är bara pengar och de måste ändå ta slut innan domedagen kommer. jag svalde hans förmaningar, tog dem på största möjliga allvar, tackade för den tid vi haft tillsammans och flyttade till chile. på jumbo kunde man köpa "växter som grott i vatten" och jag tittade på dem och förundrades över att någon kunde betala sextio spänn för ett salladshuvud och precis när jag tänkt det sträcks en hand förbi mig och väger salladshuvudet i handen. kvinnan i fyrtioårsåldern sträcker på sig och ler ett svalt leende medan hon lägger ned det i kundvagnen. detta medan barnen sträcker sig efter grönsaksmarknadens rester, en sällsynt salladsort ser ändå grå ut när den ligger på marken. alla ska ha råd att äta ekologiskt. annars får det vara.