this love affair has self-combusted everywhere

vi har sovit ihop i två veckor nu. jag la in ett sovveto nån gång i veckan, stod inte ut med att gå tröstlöst sömnlös genom livet och sov tretton timmar. och sen upp och jobba igen. sen dess har vi sovit ihop. igår frågade jag honom, på jobbet, om han ville sova själv och han sa "såklart inte!" med eftertryck och det där fantastiska leendet och jag möter upp honom i truckrummet och hånglar som aldrig förr.

han säger "vad orolig du såg ut när du sa att jag fick sova själv om jag ville" och jag säger att jag inte vet vad jag ska säga till honom eftersom vi aldrig pratar känslor och innan jag hinner säga att jag är rädd så säger han att han förstår. det gör mig så paff. han kanske vet hur det känns. han kanske förstår.

min och ak:s lägenhet är så sweet. jag trivs jättebra. kommer hem, sparkar av mig skorna, krämar eddan på högsta volym. äter dubbel frukost. blir trött. sover en stund på soffan. såhär borde livet alltid vara. förutom att hon är i götet och visar sin film förstås. och att min katt inte är här. anywho. jag så att säga glider som en tub med klick genom veckorna just nu. citat afasi.