bloody sunday

många av mina vänner pratar om att de gör sig av med de dåliga vännerna. jag är rädd att jag är en dålig vän. jag lider av prioriteringsdissonans. jag vet aldrig vad planen är för helgen, jag har svårt att bestämma mig innan den står och bankar på min port. och när den väl kommer är jag alltid aspepp på dans och vin och fint häng. men då lyser vännerna med sin frånvaro. så har det alltid varit. i valparaíso gick jag ofta ut själv och fast jag bara ville dansa hade jag en minneslucka senare hånglat med den där envetne typen på dansgolvet som åt mig hungrigt med blicken. fail.

jag och rne står i hans fönster och röker och pratar om alla de här graderna av mörker man har inombords. att folk aldrig kommer förstå och att det kanske är just därför man inte vågar släppa in dem. att de aldrig kommer bli ens vänner på riktigt, liksom. och att man kan verka helt normal men ändå ha ångest men inte vilja bli sedd genom allt svart, utan tvärtom gå ut och dansa och bara vara utan att behöva prata om det. få vara lycklig utan samvetskval. jag har så få vänner jag kan prata om sånt med. och när jag sen går hem genom den malmöitiska natten känns allt lite varmare inombords, samtidigt som jag redan är ledsen över att inget är statiskt, att inget kan kännas bra hela tiden. och att det är få vänner jag är chill med, som jag inte har några krav på. och som inte har några krav på mig.

andra vänner uppför sig konstigt och jag har så kort stubin och vi går spångatan upp och sen spånehusvägen och till sist ronnebygatan när jag tillslut snäser och säger att jag inte vill prata om hur det känns i kroppen. jag vet inte var min magkänsla är.

jag vet bara att jag inte vill dejta nån just nu. jag vill inte skeda, jag vill inte hångla och framförallt inte ligga. jag kanske vill röka i ett fönster med mina vänner hela våren. och skriva på den här romanen tills jag är nöjd. hur svår konstnär låter inte det? (ofrånkomligt mycket, jag vet)

men såhär känns det: om folk i min närhet gör sig av med vänner, hur ska jag då veta om jag är en bra vän eller inte? när de slutar höra av sig?

jag tittar mig själv i spegeln och ser inget fantastiskt alls. så känns min söndag.

dagens behållning: jag hittar mitt snus som varit borta sen igår eftermiddag. jag äter frukost med nötter och choklad i. jag röker på balkongen och ser ut som plupp, fast den yrvakna, sydamerikanska versionen och dricker sen julmust på det.