uppbrott, startskott, skeppsbrott

jag har införskaffat fyra stycken fantastiska bananlådor och har börjat slänga ned mina saker i dessa. jag borde gjort det i början på veckan men då var jag för upptagen med känslostormen i bröstet. jag borde kanske gjort det på tisdagen eller onsdagen eller torsdagen men jag jobbar över och låser mig ute och sover på en extrasäng i ett extravardagsrum och jag försöker förstå min arbetskamrats hintar men duckar. som vanligt. jag trivs med internetlösheten, det förhindrar också kontakt med han som jag valt att släppa. under ett frenetiskt snöbollskrig under fredagkvällen sammanfattas det hela med att han inte var något att ha och att jag är "micket bra". jag borde kanske införskaffat samt slängt ned saker i tidigare nämnda bananlådor under lördagsmorgonen men då var jag för upptagen med att spana på snöflingor genom ett fönster på värnhem och se röken bilda mönster mot husfasaderna. jag borde kanske också gjort det under lördagskvällen men då dansades det och hans hand lämnar tassavtryck mot min rygg. jag borde kanske gjort det under söndagen men jag är för upptagen med att kramas med en pachamama-my som dansar till violeta parra i sitt sovrum vid kronprinsen och jag skedar med en sibba och kramar om en danny. det är ansträngande att också febrilt försöka greppa situationen som gör mig helt skakig inombords, jag får känslodamp i venerna, för mycket tvåsamhets-kedje-cigarettrökande i alveolerna. bästisen skrattar och säger att det är typiskt mig att drömma att jag hookar med nån (obs! sant!) och att det sen händer. och danny boy skrattar åt mig när vi dricker kaffe på centralen i nån timme i väntan på hans tåg och jag säger att det aldrig känts såhär förut och att jag är så förbluffad och paff som aldrig någonsin förut och han säger att jag visst varit det, förra hösten. och jag säger att det är skillnad. han tror mig inte.