torsdag 17 december 2009

det ogestikulerade slutet



min teamleaders barn brukar säga ett glatt "slut" när något tagit slut. som mjölken i glaset eller ett avsnitt på tv. så gestikulerar de med båda armarna som för att visa att det är okej, att saker och ting tar slut men att de inte är särskilt ledsna för det. allt tar slut. för eller senare. det bara är så. och äh. jag är trött på att känna så starkt för folk som aldrig känner nåt tillbaks. hellre vara ensam än missförstådd.

camila säger:

du? jag vill inte att du hör av dig mer.


Staffan säger:

Okej

Hur kan detta komma sig?


camila säger:

känner du press från min sida att vi ska ses så vill du helt enkelt inte det här lika mycket som jag

Staffan säger:

Alltså, jag tycker jättemycket om dig, det vet du, men jag har inte några överväldigande kärlekskänslor

Så det kan nog ligga något i det

och, det gör typ fysiskt ont att höra det, men är det så du känner så tänker inte jag komma här och förstöra för dig, det har du inte förtjänat

Jag kände mig dock aldrig obekvämt pressad att träffa dig

Jag måste gå till skolan nu, opassande nog. Men om du typ känner att något lämnades osagt, så ja, har du mitt nummer

camila säger:

jag kommer inte ringa

Staffan säger:

Då får du ha det bra


1 kommentar: