osäkerhet 2.0

så fort något är rätt bra, då måste jag förstöra det innan någon annan gör det. det är inte medvetet eller särskilt smart, men något inom mig vill förstöra när saker och ting rullar på, när allting är så att säga sweet.

bara det att vi ringer varandra godnatt, att vi båda kiknar av skratt i varsin ände av telefonen (ja, jag skrev kiknar, men det ÄR ju så), att vi båda saknar varann, det blir för mycket för min självförstörar-gen att hantera. vara nöjd? knappast. förstöra en relation helt utan egentlig anledning? javisst.

kanske just för att det är så bra lipar jag till visslaren och sabbar min bästa relation evah genom osäkra sms och nonsens-prat. jag skriver att han inte verkar pepp och han skriver att han inte vet vad ska han göra om jag tvärvägrar tro på att han faktiskt tycker om mig. och det vet inte jag heller.

jag HATAR att sms-bråka, särskilt efter 01. men allra mest hatar jag mig själv just nu.

och att jag har läkartid 08:30. livet, du knullar mig i fel riktning just nu.