vi tog 7:an och hamnade i paradiset

jag tror det är nåt som kallas livsglädje som sveper över mig. det är inget bestämt, det är en hint av värme när jag sträcker ut trötta avdansade ben på hans parkettgolv i vardagsrummet. jag lapar sol och jag tror det är det här som kallas ro, eller frid, eller whatevva. det är nåt i bröstet som säger att det mesta känns rätt och att jag kommer klara den här iskalla vintern med björntänder i arresten och tavelramar som hänger snett och ugglan på väggen som håller mig sällskap när jag inte kan sova och det var en tid av tredjehandskontrakt och bortglömda räkningar men allt blir bättre. jag har en fantastisk roomie som hakar med på underliga subkultursfester i industriområdet och han följer med till IKEA och jag hittar två självlysande spöken som kommer att hålla mig sällskap en mängd nätter framöver och jag ska bara hämta min katt och sen blir allt perfa.